Meny
Emblem

Bååthar i Ystad

Artikeln är skriven av Gunnar Lundquist och publicerad i boken Ystadiana 1987, sid 93 till 102. Boken är utgiven av Ystads Fornminnesförening som också har gett sitt tillstånd till att artikeln publiceras på denna webbplats.

--- sid 93 ---

Släkten Bååth är mycket gammal och rikt förgrenad. Dess ursprung är inte klarlagt, men den är från början dansk, och namnet Baad finns belagt redan på tidigt 1300-tal. Släkten kan möjligen vara dansk adel, med en båt i vapnet. Stavningen av släktnamnet varierar. Under svensk tid förekommer Bååth, Båth, Bååt, Båt.

Släkten är beskriven i en utredning från 1905 av August Waldemar Lundberg. I denna räknas som någorlunda säker stamfader Magnus Baad, rådman i Lund under förra delen av 1400-talet.

Enligt en uppteckning 1762 av Lundaprofessorn Lars Johan Colling hette Magnus Baads sonsons son Sven Baad. Denne uppges ha dött och begravts i Ystad 1532. Andra belägg för detta än den nämnda uppteck­ningen, som bygger på muntliga utsagor, saknas dock, varför uppgiften torde få bedömas som osäker.

Släktens medlemmar har, särskilt i äldre tider, till stor del varit bosatta i sydvästra Skåne. Efterhand, i synnerhet under 1600-talet, har en stark förgrening skett. Härvid uppkom bl.a. Ystadgrenen, vars tre tidigas-

--- sid 94 ---

te generationer var köpmän i Ystad under 1700-talet. Den förste hette Jöns Olofsson Båth (1667-1725), rådman, begravd med sina hustrur under en väl bevarad gravsten i Mariakyrkans mittgång. Hans son var Olof Båth (1711-82), också rådman och begravd i Mariakyrkan. Sonsönerna hette Jöns Båth (1734-65) och Mattias Båth (1745-76).

Senare tiders efterföljare inom Ystadgrenen ägnade sig mest åt andra yrken - präster, militärer, tulltjänstemän osv - och var bosatta på andra orter. Den mest namnkunnige av dem var akademikern, författaren och museimannen Albert Ulrik Bååth (1843-1912).

Det är i första hand de fyra 1700-talsköpmännen som kommer i åtanke, när man talar om släkten Bååth i Ystad. Det har emellertid funnits ytterligare två medlemmar av samma släkt i staden, av andra grenar och med halvtannat århundrades mellanrum i tiden, men ändå, märkligt nog, ägare till samma fastighet i Ystad.

Den äldste av de båda tillhörde Värlingegrenen av Bååthsläkten. Han hette Andreas Jönsson Båth, född omkring 1685 i Västra Vemmerlöv, son till Jöns Hansson Båth och hans hustru Boel. Den ovannämnde professor Colling uppger, att Jöns Hansson "till en erinran af sin gamla adel förde en båt i taket öfver sitt bord och hade en båt uthuggen i bordet i stufvan".

Andreas Båth blev 1717 tulltjänsteman i Ystad och fick 1744 pension med 72 riksdaler. Han gifte sig 1718 med Dorothea Jacobsdotter Fischerström, änka efter klockaren i Kverrestad Petrus Fischerström, död 1712. Andreas Båth dog 1760, "af ålderdom och bräcklighet, 75 åhr", som dödboken uttrycker saken. Hans hustru hade gått före honom 1743, "efter att ett halft åhr varit sjuk och sängliggande."

Andreas Båth verkade vid lilla tullen, landtullen. Denna hade till uppgift att ta upp tull vid stadsportarna, s.k. portetull, för varor som infördes landvägen för försäljning i staden. Avgifterna inkasserades av tullskrivare, som lydde under en tullnär, och biträddes i arbetet av s.k. besökare. Tullskrivarna fick inte sällan hederstiteln tullnär, och så tycks också ha varit fallet med Andreas Båth. I dödboken tituleras han ännu 1743 i samband med hustruns död "tullskrivare", men i anteckningen för honom själv 1760 står det "tullnären herr Andreas Båth"

På 1753 års karta över Ystad är Andreas Båth angiven som ägare till fastigheterna 97, 98 och 81 i kvarteret Knut. Det var östra delen av kvarteret, gränsande till Stora Östergatan, Gåsegränd och Lilla Östergatan. Tomt nr 81 var obebyggd och förmodligen använd som trädgård,

--- sid 95 ---

Bååths hus vid hörnet St. Östergatan-Gåsegränd innan skyltfönstren togs upp 1913 och bottenvåningen inreddes till butikslokaler. Vykort från 1912. Gatubelysningen alltjämt gaslykta.

liksom den är än i dag. Husen på de båda andra tomterna syns ha varit tämligen bristfälliga och betecknades som "ryngor".

Efter Andreas Båth gick fastigheterna över i guldsmeden Johan Aspelins ägo och ärvdes av hans efterkommande i flera omgångar. Aspelin lät uppföra de byggnader som ännu finns på fastigheten mot Stora Östergatan-Gåsegränd.

1863 överlät färgmästaren Johan Jacob Aspelin nr 98 och 81 till svärsonen Carl Fredrik Brüdigam. Denne drev redan då handelsrörelse i Pil-

--- sid 96 ---

Rohl Bååths första tobaksaffär låg i det lägsta huset på gatans vänstra sida. Det finns alltjämt kvar, alldeles norr omarbetsförmedlingens byggnad. Bilden är ett vykort från 1905, utgivet på Bååths eget förlag.

grändsgården på andra sidan Stora Östergatan och skulle efterhand utveckla sig till en av stadens mest framstående män: storköpman, bankman, kommunalman, donator m.m. Brüdigam gick ur tiden 1904 och hans änka Elise 1913.

Här - efter 150 år - kommer nästa medlem av Bååthsläkten in i bilden. Handlanden Rohl Hansson Bååth köpte 1913 fastigheterna 98 och 81 för 33 000 kr.

Rohl Hansson tillhörde Glostorpsgrenen av Bååthsläkten. Han var född 1864, son till rusthållaren Hans Pehrsson Bååth och hans hustru Boel, Glostorp (söder om Malmö). Fädernegården hade det originella namnet Båthildelund. Rohl Bååths eget förnamn är också unikt. Det återfinns, såvitt kunnat utrönas, inte bland tidigare släktled. Möjligen kan det röra sig om en förvanskning av Raoul, d.v.s. den franska formen för Rudolf.

Rohl Bååth var den näst yngste i en syskonskara på tio och kom därför inte ifråga för övertagande av fädernegården. I stället utbildade

--- sid 97 ---

Ester Bååth i yngre dagar, troligen omkring 1920.
Foto: Ateljer Jonn, R. Kuller, Ystad

han sig efter genomgången folkskola till svarvare i Malmö. 1890 flyttade han till Ystad och hyrde där till en början in sig i huset 204 i kvarteret Stenkil, i hörnet Tvärgränd-Liregatan. I Ystad etablerade han sig som mästare med egen verkstad. Fadern hade dött 1889, varför måhända ett arv kan ha möjliggjort etableringen.

1892 inköpte Rohl Bååth fastigheten Stora Norregatan 15 (nuvarande Ohlssons skoaffär) och började där - vid sidan av svarverirörelsen - driva handel med tobaksvaror m.m. Föregående ägare av fastigheten

--- sid 98 ---

T.h. den Bååthska fastigheten vid St. Östergatan. Bakom lyktstolpen Rohl Bååths butiksskylt. T.v. Holms juveleraraffär. Vykort omkr. 1920.

--- sid 99 ---

Den Bååthska fastigheten St. Östergatan-Gåsegränd från gårdssidan. I fonden butiks- och bostadshuset vid St. Östergatan, t.v. längan mot Gåsegränd.

var Anna Sofia Möller, änka efter kopparslagarmästaren Johan David Möller.1 Köpeskillingen var 4 900 kr.

Byggnaderna - gatu- och gårdshus - var uppförda i början av 1800-talet,2 då fastigheten f ö ägdes av en annan svarvare, Lars Bernström. Bååth lät kort tid efter övertagandet riva gårdshuset och bygga ett nytt, vari inrymdes bl.a. svarvarverkstaden. Senare ändrades gatuhuset, varvid skyltfönster togs upp mot Stora Norregatan.

Efter flyttningen till kvarteret Knut 1913 behöll Bååth fastigheten vid Stora Norregatan i tio år. Den hyrdes ut till skomakarmästaren Anton Ohlsson och denne köpte fastigheten för 11 900 kr år 1923.

Samma år som Rohl Bååth tillträdde fastigheten vid Stora Norregatan

1 Deras dotter, Selma Maria Elisabeth Möller, blev vid endast 17 års ålder hustru till Ystads Allehandas grundare, Axel Fredrik Bjurström.
2 Tomten, som hade nr 356, var enligt 1753 års Ystadkarta bebyggd redan vid mitten av 1700-talet.

---sid 100 ---

Elna och Rohl Båth på äldre dagar.

ingick han äktenskap med Elna Olsdotter, född 1872, lantbrukardotter från Vanstad (2 mil norr om Ystad). I husförhörslängden står hon närmast före giftermålet som piga och bosatt i Arbetarföreningens hus i Östra Förstaden vid nuvarande Österportstorg (Folkets hus).

1893 föddes Rohl och Elna Bååths enda barn, en flicka som i dopet fick namnet Ester Botilda. Det andra dopnamnet kan möjligen ha anknytning till namnet på faderns fädernegård.

En av Rohl Bååths första åtgärder efter övertagandet av fastigheterna i kvarteret Knut var att med byggnadsnämndens medgivande ta upp skyltfönster mot Stora Östergatan och mot Gåsegränd och inreda bottenvåningen till butikslokaler. Hörnhuset fick därmed i allt väsentligt det utseende det har än i dag.

Varför Bååth fann sig föranlåten att bryta upp från Stora Norregatan och flytta till Stora Östergatan är ovisst. Möjligen kan man gissa på en,

--- sid 101 ---

Ester Bååth i sin trädgård vid L. Östergatan 1961.

alltför besvärande konkurrens från Klüwers tobaksaffär mitt emot på Stora Norregatan.

I de nya butikslokalerna vid Stora Östergatan fortsattes den tobakshandel som startats vid Stora Norregatan. Bååth hade även till en början egen cigarrtillverkning. Han sysslade också med försäljning och reparation av paraplyer och fabrikation och försäljning av rökpipor, det senare förmodligen en reminiscens från tiden som svarvare.

Längan utmed Gåsegränd hyrdes ut till bostäder och måleriverkstad. Gårdshuset användes ett antal år som stall för åkaren Ola Jönsson Sandéhns hästar och en ko, den senare om dagarna betande norr om

--- sid 102 ---

nuvarande Blekegatan. En del av butiksutrymmet var också uthyrt, bl.a. som bageri, skoaffär och symaskinsaffär. Själv bodde familjen Bååth i övervåningen mot Stora Östergatan.

Rohl Bååth levde till 1933. Hans hustru gick bort fyra år senare, 1937. Dottern Ester fick en vårdad uppfostran och genomgick Maria Munthes flickskola. Hon förblev ogift livet ut. Efter föräldrarnas död fortsatte hon handelsrörelsen några år men avvecklade den sedan och ägnade sig mest åt att ge pianolektioner.

1963 sålde Ester Bååth sina båda fastigheter till grannen Hans Högasten, Z. Hanzons möbelaffär, för 100 000 kr. Hon bodde kvar i sin gamla bostad som hyresgäst några år men flyttade sedan till en modern lägenhet i Fridhemsområdet, där hon tillbringade sina sista levnadsår. Hon avled 1971.

Ester Bååth ligger begravd tillsammans med föräldrarna på Ystads gamla kyrkogård. Eftersom hon saknade arvingar och inte gjort något testamentariskt förordnande, tillföll hennes kvarlåtenskap allmänna arvsfonden och det vackra hemmet skingrades genom offentlig auktion.

Ester Bååth beskrivs av dem som gjort hennes bekantskap på äldre dagar som en liten fin gammal dam med sirliga, en smula gammaldags manér men ändå med bestämda åsikter. Hon hade därtill sinne för humor och var - även till åren kommen - kroppsligen vital.