Meny
Emblem

Fakta och sägner om Båtsläktens historia

Härstamning och släktskap

Sägnen om Båtsläkten lyder: Släkten härstammar från en man, vilken som späd gosse en dag under krigstid på 1600-talet påträffades vid skånska strandvallen i en drivande båt. Eftersom man inte var säker på att han var döpt döptes han med namnet Båt. Detta dopnamn blev sedan släktnamn för gossens efterkommande i Skåne.

Skåne blev svenskt först vid freden i Roskilde 1658. Så länge Skåne tillhörde Danmark skrevs släktnamnet vanligen som Baad, men även som Bad, Baadh, Bat, Bath, Baath, Baat, Boodh eller Booth. När svenska språket införts blev namnformen en annan. Den dubbla vokalen ändrades till å, slutkonsonanten till th, det vill säga Båth eller som övergångsform Bååt. Idag finns flera olika stavningar där de vanligaste är Bååth, Båth eller Båt. I flera släktgrenar har också Båtnamnet försvunnit, kanske mestadels när härstamningen har varit på mödernet. Det har dock blivit vanligt att nutida släktingar återtar sitt gamla släktnamn.

Den inledande Båt-sägnen har stor likhet med de fornsachsiska myterna om Skånes bebyggande och odling genom Sceaf och hans ättlingar, som finns beskrivet av Viktor Rydberg i hans Undersökningar i Germansk mythologi: "Det hände en dag, att man på kusten af Scedeland eller Scani såg ute på hafvet en farkost, som nalkades, utan att vara drifven af åror eller segel. Farkosten kom till stranden, och då såg man ligga i densamma en helt späd gosse, som sof med hufvudet på en sädeskärfve, omgifven af skatter och smiden, af glafvar och brynjor. Själfva båten var också ringprydd och ståtlig. Hvem han var och hvarifrån han kom därom hade människorna ingen föreställning; men de upptogo den lille gossen som om han varit en frände och vårdade honom med den största omsorg och ömhet …"

Man kan fråga sig om likheten mellan sägnerna bara är en slump eller om den har en djupare grund. Troligen är den Båtska myten betydligt yngre än den fornsachsiska. Båda tillfredsställer dock behovet av att via myten förklara händelser som man inte historiskt kan belägga. Skulle Båtsläkten i Skåne ha sitt ursprung i en sådan underlig händelse måste denna i så fall ha tilldragit sig mycket längre tillbaka i tiden, för på 1600-talet var antalet Båtar i Skåne redan ansenligt.

Släkten Baad var under 1300-talet en framträdande frälsesläkt i Skåne, vars huvudborg låg i Bjäresjö nordväst om Ystad. Den modernare Båtsläkten var åtminstone från 1600-talet och framåt väl ansedd, och flera av dess medlemmar utsågs till olika förtroendeuppdrag, mer eller mindre officiella. Som exempel kan nämnas Olof Pedersen Baad i Sjörup (1623-1688) som ofta figurerar i olika dokument och i Skytts härads domböcker. Många Båtar innehade den ansedda nämndemannasysslan, och denna gick ofta i arv från far till son. Det finns också häradsdomare och riksdagsmän.

Den stora frågan är om de "Baad"-ar som är omnämnda i olika 1200- och 1300-talsdokument är anor till de de "moderna" Baad-släktingar som härstammar från Jens Baad, verksam som tingsfogde i Oxie härad 1522?

Den äldsta Båt-släktforskningen, från 1200-talets slut med Ingvar Aagesen Baad fram till landsdomaren Magnus Baad i slutet av 1300-talet, och egentligen även fram till Jens Baad på 1500-talet är tämligen osäker. Den bygger på antaganden som gjorts främst utifrån heraldik, det vill säga likheter och skillnader mellan personernas vapen, men även tänkbara relationer mellan personer som bar namnet Baad eller liknande.

Den förste som forskade på släkten Båt var juridikprofessorn Lars Johan Colling i Lund (död 1786). Professor Colling tog i sin kartläggning hjälp av den då ännu levande Olof Båth i Bulltofta, vilket resulterade i att uppgifterna om dennes närmaste släkt, den så kallade Värlingestammen, var talrika och korrekta. Colling upprättade ett antal stamtavlor över släkten, och på den andra stamtavlan daterad 1762 har Colling dragit slutsatsen att Skånske Båtar härstammar från Norske Båtar "som förde swarta båtar uti gullfält". Han hänvisade då framförallt till en minnestavla över Sven Baad med dennes vapen som skulle finnas bakom altaret i Mariakyrkan i Ystad, och bifogade en skiss över vapnet. En närmare granskning av skissen visar dock på alltför moderna detaljer för att vara ett 1500-talsvapen. Skissen stämmer heller inte alls med själva minnestavlan av vilken framgår att den är till minne över en Bothe, död 1564. Den kan alltså inte ha något samband med Sven Baad som dog 1532.

Till detta kommer det faktum att Baad-namnet uppträder tidigare i Skåne än i Norge. En Johannes Baath, död före 1319, hade pantsatt 4 gårdar i Ivetofta socken, Willands härad. En annan Johannes Baat befullmäktigades 1332 av ärkebiskop Carl och domkapitlet i Lund att insamla gåvor till reparation av domkyrkans skröpliga valv. Det är rimligt att anta att dessa män tillhörde samma ätt som Ingvar, Aage, Peter och Magnus Baad, vilka levde under 1300-talet och i första fjärdedelen af 1400-talet, långt innan den norska Baad-ätten gjort sig känd.

Den danske arkivarien Anders Thiset (1850-1917) har också intresserat sig för Båt-släkterna och deras vapen. Hans verk Danmarks adels Aarböger behandlar fem danska ätter med namnet Baad – vilka alla är utdöda. I anslutning till dessa nämner han följande personer i Skåne, som förde en liknande båt i vapnet: "herr Peder Aagesen, som lefde i Skåne 1397 och herr Mogens Baad, som 1421 var landsdomare i Skåne. Peder Aagesen var son af Aage Ingvarsen till Biersjöholm, som lefde 1366, men ej 1387. Hans änka Anna äktade sedan herr Peder Munk. En dotter Juliana Aagesdotter lefde 1414."

Såväl Peder Aagesens, hans syster Julianas och landsdomaren Mogens Baads vapen finns avbildade i ett annat av Thisets verk: Danske Adelige Sigiller. Där framgår likheten mellan vapnen i deras respektive sigill.

Anders Thiset, som är erkänd som stor kännare av Danmarks gamla släkter, anser inte att Skånska Båtar härstammar från någon av de danska eller norska Båt-släkterna. Däremot anser han det sannolikt att den skånska ätten Baad har till stamfader landsdomaren Magnus Baad, såsom varande den ende kände som under medeltiden i Skåne som använt sig av både Baad-namn och båt-vapen.

August Vilhelm Lundberg (1847-) bygger sin bok Ur Skånska Båt-släktens häfder (1905) på såväl Collings som Thisets forskning och slutsatser. Han är försiktig med att dra egna förhastade slutsatser och uttrycker sig som "På hvad sätt dessa nu nämnda Båthar (Peder Aagesen, Ingvar Aagesen, Aage Ingvarsen) varit besläktade med landsdomaren i Skåne Magnus Båth veta vi icke. Vapnet i hans sigill liknar de förras." Han ställer sig däremot helt bakom Thisets slutsats att Magnus Baad skulle vara Skånske Båtars anfader, och förkastar Collings teori om Norske Båtar med samma eftertryck. Lundbergs bidrag till släktforskningen kring Skånske Båtar handlar till stor del om kartläggningen av senare släktled fram till 1900-talets början där han har gjort ett enormt arbete.

Det har också skrivits annan litteratur kring Båtarna, bland annat har Tuve Skånberg berört ämnen i sin bok Till enn nådigh lösen. Hans utgångspunkt är delvis en annan, men enligt hans teori skulle även Svarte Skåning och Bondesläkten ha en koppling till Båtsläkten.

Baad-släktingar som skapat rubriker

Spektakulära händelser, gärna med kändisar inblandade, har intresserat människor i alla tider. Sensationsjournalistik är således ingen ny företeelse. Under medeltiden fanns varken tidningar eller löpsedlar – men man kunde ju alltid skriva en liten visa…

Släkten Baad var under 1300-talet kändisar, de var ju en framträdande frälsesläkt i Skåne vars huvudborg låg i Bjäresjö nordväst om Ystad. Riddaren Aage Ingvarsen Baad var en av Valdemar Atterdags närmaste män. Han var dessutom kungens gälkare i Skåne, det vill säga kungens ställföreträdare, ansvarig för skatter och för landstinget i Lund där det dömdes efter Skånelagen. Om man får tro en riddarevisa från denna tid blev Aage Ingvarsen Baad mördad i Gråbrödraklostret i Ystad. Thorkel, som pekas ut som mördaren, kan ha tillhört släkten Brahe.

"Herr Åge och hans liden smådräng i
Klosterstuen så ginge de dem.

Herr Thorkel han går herr Åge emot:
’Du vet min morbroder gav mig icke bot’

Herr Thorkel han sitt svärd utdrog,
Herr Åge han ned till jorden vog…"

Vilka konkreta spår har Baad-arna från 1300-talet lämnat efter sig?

1308 äger Aage Ingvarsen Baad hemman i Hanaskog
1346 som senast målas Ingvar Aagesen Baads vapensköld i valvet i Gråbrödraklostret i Ystad
1354 hyr Aage Ingvarsen Baad ett gods i Frøslev av St Agnes kloster
1365 köper Aage Ingvarsen Baad en vattenkvarn i Bjäresjö socken
1366 köper Aage Ingvarsen Baad Bjärsjöholm och bosätter sig där
1369 säljer Jens Ingvarsen Baad två bodar vid Maria Minor kyrkogård i Lund
1376 skänker Aage Ingvarsen Baad ett gods i Valby till kung Valdemar Atterdag. Samma år benämns Aages hustru Anna Gerhardsdotter som änka, då hon uppmanas att betala hyran till St Agnes kloster
1387 skiftas arvet efter Aage Ingvarsen Baad. Ärkebiskopen meddelar att Svarte Skåning är den som representerar Aages son Peder
1393 skänker Iliana Aagesdotter jord till Vadstena kloster som betalning för sin och sin makes gravplats

Det medeltida Ystad

I slutet av 1200-talet hade bebyggelsen nått fram till sin nordligaste medeltida gräns. Här i norr anlades franciskanerklostret. Klostret tyder på att staden redan vid mitten av 1200-talet var tillräckligt stor för att tiggarmunkar skulle kunna arbeta i den. Öster om Vassaån började kring år 1300 en ny stadsdel växa upp. På den högsta platsen låg stadsdelens sockenkyrka, S:t Nicolai. Vassaån hade under medeltiden ett så kraftigt vattenflöde att klostret t.o.m. kunde anlägga en vattenmölla vid ån.

Några årtal i Ystads historia fram till modern tid:

1258 Ett franciskanerkloster omtalas i Ystad. Då denna orden är tiggarmunkar förutsätter detta att staden hunnit etableras innan denna tidpunkt
1267 På en lång, målad träinskrift omtalas grundläggningen av Ystads franciskanerkloster: "Herrans år 1267 grundlades detta hus av välborne herren herr Holmger, riddare, och hans hustru Katarina... samt utstyrdes med utomordentliga gåvor till ära för den helige Nicolaus biskop och bekännare samt den heliga Katarina jungfru och martyr, med högaltaret invigt till ära för den helige Petrusapostel och den helige Laurentius martyren"
1280 I Ystad omtalas en franciskanermunk vid stadens kloster vid namn Henrik
1290 I Ystad hålls ett stort munkmöte till vilket kommer representanter för alla franciskanerkloster i Norden
1303 Ett "Villa forensis" dvs torg omtalas i Ystad
1320-1346 Någon gång under denna period målas Ingvar Aagesen Baads vapensköld i klostrets valv, en röd båt på vitt fält. Över skölden står INGWAR AKÆZ B
1363 Rådmän omtalas för första gången i Ystad i bevarat material
1532 I Ystad omtalas för första gången i bevarat material franciskanerklostrets vattenmölla
1532 Ystads borgare får kung Frederik I:s tillstånd att inrätta ett sjukhus, hospital, i det nedlagda franciskanerklostret. Munkarna drivs ut med våld. Det lilla porthuset ges till skomakaregesällerna att här ha sina sammankomster och kallas för S:ta Gertruds härbärge
1600 Vid denna tid rivs i Ystad franciskanerklostrets västra och norra tegellängor.
1777 Hospitalet i det medeltida franciskanerklostret i Ystad inrättas till kronobränneri
1791 Franciskanerklostrets medeltida byggnader i Ystad tas i anspråk som spannmålsmagasin
1876 I Ystad inköps franciskanerklostrets östra tegellänga av Ystad stad
1909 Under åren 1909-1912 restaureras franciskanerklostret i Ystad under ledning av domkyrkoarkitekt Wåhlin
1961 Franciskanernas klosterkyrka överlämnas till Ystad stad